Claude Code release notes: 2.1.175 låser modellpolicyn

Det här är ingen stor Fable-lansering. Det är mer användbart än så för många team: Claude Code 2.1.175 gör det svårare för en agent att hamna på fel modell bara för att Default råkar peka dit.

Claude Code är Anthropics kodagent i terminalen och IDE:n. En modellpolicy är den lista och de regler som säger vilka Claude-modeller teamet får använda. I 2.1.175 kan administratörer slå på enforceAvailableModels, så att availableModels styr även Default-modellen. Om Default skulle peka på en otillåten modell faller den tillbaka till den första tillåtna modellen, och användar- eller projektinställningar kan inte bredda en hanterad lista.

Källa: Claude Code changelog 2.1.175

Varför Claude Code 2.1.175 spelar roll för praktiska team

När Claude Code börjar användas i riktiga arbetsflöden blir modellvalet en driftfråga, inte bara en preferens. En utvecklare kan vilja testa Fable 5. Ett annat team vill hålla sig till Sonnet för kostnad och tempo. En skolorganisation eller byrå kan behöva samma modellval i alla projekt, så att arbetet går att förklara efteråt.

Det nya i release notes-signalen är att Default inte längre behöver vara en bakdörr runt den hanterade listan. Det gör policyn lättare att granska: vilka modeller är tillåtna, vilken modell används när någon väljer Default, och vad händer om en lokal inställning försöker gå bredare än policyn?

Anthropic beskriver också att Claude Code-inställningar har olika scope: Managed, kommandoradsargument, Local, Project och User. Managed har högst prioritet och kan inte skrivas över. Det är den nivån som passar när ett team vill rulla ut samma grundregler till flera datorer.

Källa: Claude Code settings: configuration scopes

2.1.174 ger bättre kvitton runt modellvalet

Dagens bästa signal är 2.1.175, men 2.1.174 gör samma tema mer användbart i vardagen. Den fixar flera saker runt /model-väljaren, bland annat hur Opus och Sonnet visas på olika planer och hur en sparad rådgivarmodell hanteras när availableModels blockerar den.

Samma version lägger också till användningsattribuering i VS Code-vyn Account & usage (/usage): cache misses, long context, subagenter och uppdelning per skill, agent, plugin och MCP-server över 24 timmar eller 7 dagar. MCP, Model Context Protocol, är standarden som låter Claude koppla till externa verktyg och datakällor.

Källa: Claude Code changelog 2.1.174

Så använder du signalen den här veckan

Börja inte med en stor policyövning. Börja med ett arbetsflöde där Claude Code redan gör nytta, till exempel kodgranskning, dokumentationsuppdateringar eller testgenerering. Skriv ned tre saker innan ni ändrar något:

• Vilka modeller får agenten använda för det här arbetsflödet?
• Vem får ändra Default-modellen?
• Var sparas kvittot: version, vald modell, användning, transkript och mänskligt godkännande?

För säker integration räcker det ofta med enkla kontroller: avgränsade API-nycklar, hemligheter i en hemlighetshanterare, miljövariabler i stället för inklistrade nycklar, redigerade loggar, godkännandegrindar och en kort granskningslogg per körning. Det gör att agenter kan arbeta mot riktiga kodarkiv och verktyg utan att allt blir informellt chatthantverk.

Det här är tydligt Tool Forge-material: koppla Claude till filer, kodarkiv, MCP-servrar och interna verktyg, men gör modellval, behörigheter och kvitton begripliga innan fler agenter släpps lösa.

Testa den här prompten i veckan

Mänskligt steg: Kontrollera installerad Claude Code-version med teamets vanliga rutin. Dokumentationen säger att claude --version visar installerad version. Lägg sedan era Claude Code-inställningar, eventuell availableModels-policy och en färsk /usage-bild eller export bredvid arbetsflödet.

Källa: Claude Code changelog: version check

Läs vår Claude Code-konfiguration, availableModels-regel
och senaste användningskvittot för [arbetsflöde].
Säg vilken modell Default faktiskt bör landa på,
vilka lokala inställningar som skulle bryta policyn,
och vilket mänskligt godkännande som behövs innan nästa körning.
Föreslå en första liten ändring. Ändra inget utan godkännande.

Bra output bör visa:

• Vilken modell som används när någon väljer Default
• Om någon lokal eller projektinställning försöker bredda policyn
• Vilket /usage- eller loggkvitto som bör sparas
• Vad en människa ska godkänna innan agenten får fortsätta